Internationella och europeiska ramverk främjar en strategi för hälsoeffektivitet, även om det nationella åtagandet är obligatoriskt för att säkerställa lika tillgång till hälsovårdssystemet.
Nationell lagstiftning, politik och åtgärder krävs för att följa internationella och europeiska standarder som sätter parametrar för respekten för mänskliga rättigheter, inklusive hälsa.
I slutet av 2017 hade inga EU-medlemsstater en pågående hälsostrategi eller handlingsplan som utformats av ministerier med ansvar för hälsa för specifikt att rikta in sig på migranter och avkommor av migranter.
En undersökning 2017 om genomförandet av rätten till hälso- och sjukvård enligt FN: s barnkonvention (UNCRC) som utfördes på uppdrag av Europeiska kommissionen, konstaterade att även om alla EU-medlemsstater har ratificerat UNCRC, var det bara fyra (Cypern, Kroatien, Italien och Spanien) har infört en rättslig disposition som garanterar denna rätt till alla barn som bor på deras territorium, oavsett deras juridiska status (nationalitet, socialförsäkring eller bostad).
Sju (Frankrike, Grekland, Malta, Polen, Portugal, Rumänien och Sverige) säkerställer hälsovård för alla grupper av barn som bor på deras territorium genom regelbunden hälsovårdslagstiftning, genom att fastställa behörighetskriterierna eller genom att organisera särskilda ytterligare system för specifika grupper som faller utanför den viktigaste lagstadgade täckningen. *